Född 1952 i Växjö.
Utbildad vid Scuola Internazionale di Grafica, Venedig.
Offentliga uppdrag
| Växjö Domkyrka | Glasdörr Entré "Skapelseberättelsen" H: 265 cm, B: 208 cm |
1996 |
| Glasdörr "Själakoret" H: cm, B: cm |
2011 | |
| Affish Kongress för allmänmedicin Koncerthuset Växjö | 2000 | |
| Affish och programblad för jämnställdhetskonferens i Växjö | 1998 | |
| Logotyp för barnkulturen i Växjö | 1990 | |
| Sagostundsdraperi Växjö barnbibliotek | 1988 | |
Stipendier och utmärkelser
| Växjö Kommuns kulturstipendium | 1989 |
| Premie Mini Print International (Spanien) | 1989 & 1991 |
Medlem
KRO (Konstnärernas Riksorganisation)Grafik i väst
Växjö konstrunda
Venedig-åren
1980-83 var jag och min familj bosatt i Venedig där min make och jag studerade grafik vid "Scuola Internazionale di Grafica".
Vi kom till Venedig sent en mycket stormig kväll och släpade vårt tunga bagage och vår trötta, då treåriga dotter, genom blåsiga, tomma gränder till ett billigt hotell.
Vi levde på billiga hotell och billiga pizzor i en månad tills vi hittade vår lägenhet. Det var paradiset - bara detta att kunna laga mat själv igen!
Lägenheten låg på Palazzo Barzizza, vid Rialto-bron, och den hade en terass mot Canale Grande. Huset var byggt på 1200-talet och en del av bekvämligheterna härstammade nog från den tiden - men gud så vackert - och tänk er att huset fanns redan på den tiden då Marco Polo levde i Venedig. Detta kompenserade de tre strilarna ur duschen, högvattnet på hösten och de centimeterbreda springorna under dörrarna där vinden hittade både ut och in.
Venedig är en mycket vacker stad, som har lämnat djupa spår hos många konstnärer, författare, tonsättare och andra kulturellt arbetande personer genom tiderna. Dessa har i sin tur gjort Venedig till det kulturella centrum det är idag. Konserter, teater, utställningar i mångfald - biennalen, filmfestivalen, balettfestivalen m.fl - traditionella fester och då framför allt karnevalen, är några av höjdpunkterna i det kulturella livet. Livet som sådant i den här gamla staden är spännande nog för att göra intryck.
På en vandring genom trånga gränder där privata trädgårdars prunkande grönska här och var hänger över gamla slitna murar, kan man se en vacker lykta lysa upp blanksliten sstenläggning - en pelargon bakom vackert järnsmide - på en fasad en demon i marmor räcka ut tungan och vattnet som glittrar under alla dessa broar.
Fiskmarknaden ser ut som en målning av Hieronymus Bosch och vid översvämning står vattnet som fontäner ur små hål i gränderna och på torgen. Nutidens teater i dåtidens kulisser märks starkast under karnevalstiden i februari.
Vår första karneval kom som en överrumpling, milt uttryckt. Hela staden är i en festyra, infiltrerad i vardagslivet under dagstid och i ett starkt utökat utbud av teater, musik och spex kvällstid.
Vi visste inte vad den innebar eller hur den skulle komma att påverka oss. Jag upplevde karnevalstiden med alla sinnena öppna utan att tänkta på skisser eller arbete över huvud taget. Jag samlade helt enkelt intryck.
Det är först efter att ha kommit tillbaka till Sverige som jag börjat arbeta med karnevalsteman på allvar. Jag plockar ur mitt samlade virr-varr och blir förvånad över att det verkar växa istället för att ta slut. Kanske är det på grund av saknad jag försöker återskapa, i vilket fall som helst trivs jag med det.